krille tvärvigg

Idag fick jag lite annat perspektiv på tillvaron. Vi hade satt ut en cykel, som vår son haft, till försäljning på facebook. Den har stått ganska länge i förrådet, eftersom vi trott att kanske våra barnbarn skulle vara intresserade av den. Men de har valt helt andra cyklar som är i ropet idag. Därför tänkte vi försöka sälja den. En person hörde av sig och var intresserad. Vid avtalat möte kom han gående för att köpa cykeln. Det var en reslig man och jag sa att cykeln är nog tänkt för en ungdom. Aj, aj sa han, men då han fick se cykeln tyckte han att det var nog okej, sadeln kunde höjas. Han hade gått en lång promenad verkade det som för han bad om en kopp kaffe, vilket vi givetvis ordnade. Mannen kom från Syrien och hade vistats i Sverige i tre år. Kunde ganska dålig svenska. Bodde någon mil utanför stan och jobbade på en restaurang i stan. Resten av familjen var kvar i Syrien, hustru och fyra barn från 11 år ner till 4 år. Hoppades nu på återförening, men allt berodde på Migrationsverket. Han var mycket tacksam för cykeln och sa att om vi kom till restaurangen så skulle han bjuda på mat. Nej, sa vi, kommer vi så betalar vi för oss. Han jämförde med sin kultur, där man var van att bjuda de som kom på besök på middag, medan vi i Sverige inte gjorde så. Jag höll med honom, men tänkte att en gång har även vi i Sverige haft den sedan. Men det var på den tiden när vi var mera jämlika.