krille tvärvigg

Efter regnet går jag gamla landsvägen. I dikena har nu midsommarblomstrens lila blommor tagit över efter den svavelgula kabbelekan, påminnande om att midsommaren är nära. Även de gula smörblommorna och rödbläran gör midsommarblomstren sällskap. Men här finns också en inträngling, en girig exploatör, lupinen, en art som breder ut sig mer och mer och som på vissa håll ses som ett hot mot mångfalden. Från bondgården ett stycke bort råmar korna uppfordrande om någonting. Då jag passerat täkterna och kommer in i den skogrikare delen av landsvägen hör jag trastarnas konserterande. Det är ett fyrverkeri av toner och olika melodier, vilket får mig att skratta över den rikedom av fågelläten som finns. Innan jag kommit fram till stora vägen vänder jag om hemåt. På tillbakavägen hör jag göken ropa i öster. Hur var nu ramsan? Östergök är tröstergök, visst var det så..jo, göken kanske kan trösta oss människor, men för den fågel eller de fåglar som måste ta hand om dess avkomma är det sannerligen ingen sinekur.