krille tvärvigg

Det var ett tag sedan jag var här på bloggen. Det har varit bråda tider i trädgården med sådd och plantering och i växthuset. Dessutom har vi blivit hönsägare och att skola in dessa djur har också tagit sin lilla tid. Nu är det mesta dock i jorden och hönsen har börjat vänja sig vid oss och för fri kost och logi ger de tillbaka i form av ett ägg då och då. Det är en tupp och åtminstone tre höns, ett exemplar vet vi inte om det är en tupp eller en höna, det är en rhode island red. Den är mest nyfiken och närgången och pockar både på uppmärksamhet och mat då man närmar sig. De tre hönsen, av hedemora-ras, är väldigt godmodiga och lugna. Den ståtliga tuppen är ung och ganska feg. Verkar inte heller kunna hålla flocken i tukt och förmaning, men han kanske lär sig. Men vi har också varit borta i Stockholm under en fyra dagars vistelse. Vi åkte dit för att se två av barnbarnen tävla, tioåringen i gymnastik i olika redskap. Det var en så stor tävling som ett riksmästerskap och han tävlade i Sverigepokalen, där han knep en fin tredjeplats. Hans bror, som snart är fjorton år, har istället satsat på fotbollen, vilket gläder en gammal fotbollsnörd som jag. Han står i mål i Sickla IF med den äran. Han är något kortvuxen, men löser svårigheterna med det för det mesta och nu har han också börjat ränna iväg på längden, så snart blir det ännu bättre. Jag har också befunnit mig i underjorden i Berlin, ja, inte bokstavligen förstås, utan i Friedrich Strindbergs roman Under jorden i Berlin. En inifrån-skildring av helvetet i Berlin under kriget med allierade bombningar och en ofattbar förödelse. Det är en thrillerartad roman med huvudpersonerna Herbert och Lotti, två judar som söker hålla sig undan Gestapo och fly. Genom framför allt Herberts ögon möter vi vardagen, där människor söker överleva i ruinerna och i husens källare. Friedrich Strindberg var son till August Strindberg och Frida Uhl, även om hans far nog var Frank Wedekind, men Strindberg tog på sig faderskapet. Han verkade i Berlin som frilansjournalist och sökte också hjälpa de få kvarvarande judar som fanns gömda i staden. Eftersom han satt inne med information om det som försiggick i Polen, så försökte han varna dem. I de Rättfärdigas Trädgård vid Yad Vashem i Jerusalem finns hans namn med bland nio andra svenskar, däribland Raul Wallenberg och Per Anger, vars hjältemodiga insatser i kampen för judarna ihågkommits. Friedrich Strindbergs insatser var också av hjältekaraktär men har inte uppmärksammats. Boken utkom första gången på våren 1945, då under namnet Fredrik Uhlson, för att skydda författaren. En bok som suger, som man säger nuförtiden.