krille tvärvigg

Då vi sentida åskådare tänker tillbaka på Weimar-republikens fall i Tyskland, så förknippar vi den framför allt med nazisternas framgångar. Men givetvis så var dessa framgångar inte möjliga utan hjälp från andra krafter i samhället. En av dessa som verksamt bidrog till republikens fall var Alfred Hugenberg, en person som för oss idag väl närmast är helt bortsopad av historien. Men i dessa dagar av kaxig högerextremism och återuppväckt nynazism kan det vara värt att syna mannen ifråga i sömmarna. Hugenberg började sin bana inom bank- och företagsvärlden, 1907 blev han chef för en av Tysklands storbanker och 1909 styrelseordförande för Krupp-koncernen. Han samlade på sig både makt och kapital. Precis som företrädare för näringslivet hos oss på 1970-talet i vänstervågens kölvatten, tyckte att företagarna också borde engagera sig politiskt, så ansåg Hugenberg att det var deras skyldighet att för sin egen skull och för rikets säkerhets skull skaffa sig politiskt inflytande. Man måste skaffa sig en effektiv propagandaapparat. Och det var han själv som var svaret på detta, då han köpte upp den konkursfärdiga Scherl-koncernen och fick tillgång till tidskrifter och två veckotidningar, bland annat det konservativa bladet, Der Tag, som krävde lag och ordning i samhället. På så vis hade Hugenberg skaffat sig ett språkrör, som han kunde utnyttja i sin kamp. Det han förespråkade var att framhålla Tyskland som ett förlovat land, överlägset alla andra. Men i riket fanns det de som hotade den tyska andan: liberaler, socialister och judar. Dessa måste bekämpas. Målet var att underminera Weimarrepubliken. Precis som en sentida Trump uttryckte han sig enkelt eller snarare förenklat och lättfattligt. Republiken, sa han, var ett resultat av västliga idéer och otyska tankar. Detta mantra upprepade han dag för dag, vecka efter vecka. 1927 skaffade han sig ytterligare ett vapen, genom att köpa upp ännu ett konkursbo, Universum Film AB, förkortat UFA. Genom detta kraftfulla medium med journalfilmer, visade han hur illa ställt det var för invånarna i republiken, precis som våra nutida högerextremer hela tiden målar fan på väggen. Men Hugenberg gav sig också på personer som stod upp för republiken, som utrikesministern Gustav Streseman. Då denne undertecknat den så kallade Young-planen 1929, i vilken ha försökte åstadkomma lättnader i Versailles-fördragets bestämmelser efter första världskriget, så smutskastade Hugenberg hans ansträngningar och kallade honom landsförrädare. Då Stresemann dog i oktober 1929 efter två slaganfall, var vägen öppen för personer som Hugenberg och för nazisterna.