krille tvärvigg

Sent omsider har de svenska myndigheterna reagerat och agerat mot Swedbank sedan Uppdrag granskning gjort grovjobbet åt dem. Nu vill de att Swedbank lägger korten på bordet och gör en ordentlig utredning om penningtvätt. Detta borde ha skett långt tidigare, eftersom det uppdagats att Swedbank hållit på med dessa skumraskaffärer i flera år. Man kan ju undra varför svenska banker varit så angelägna om att etablera sig i de baltiska länderna, i närhet till den ryska björnen. Var det i vetskap om de enorma rikedomar som oligarker och andra lyckats tillskansa sig i spåren av Sovjetunionens fall. Någon tillfällighet kan det ju inte handla om i alla fall. Kanske borde detta också undersökas. Inte bara myndigheterna har vaknat, utan även finansmarknadsminister Per Bolund har reagerat och är förbannad. Jaha, och vad tänker han göra av denna ilska då? Anders Borg på sin tid anklagade bankerna för att vara samhällsfarliga, men sedan blev det inte så mycket mer. Kommer Per Bolund att göra något åt bankerna? Intressant i sammanhanget är att i Swedbanks styrelse satt en annan gammal finansmarknadsminister från alliansregeringen. Hur blind har han varit? Vad kommer Uppdrag gransknings genomlysning att leda till? Kommer bankerna att skärpa sig, kommer de att lägga band på sin girighet. Snarare kommer man att göra allt för att inte läckor kan uppstå. Insyn och öppenhet hatar finansvärlden, det är väl bara att se hur man försöker att undanhålla skatt på sina förmögenheter och utnyttjar bluffbolag, skatteparadis med mera. Nej, att tro på deras goda vilja är alltför naivt. Stämman visar ju också att så inte är fallet. De stora ägarna, Folksam, AMF och Alecta, som för övrigt har något slags folklig förankring, ställde helhjärtat upp och gav styrelsen ansvarsfrihet, i stark rädsla för sina egna pengar och vad som kunde ske med dem. Och frågar man sig, vad har alla dessa arbetstagarrepresentanter gjort i styrelsen. Har de varit varit med som gisslan? Men en syndabock måste så klart utses och det blev VD:n Birgitte Bonnersen, vilken dock trösterikt nog fick en rejäl fallskärm att sväva iväg i. Aktieägarna blev heller inte lottlösa, utan fick dela på 15 miljarder. Samtidigt hade aktievärdena till följd av krisen fallit med 50 miljarder, men det bekymrade inte storägarna. Många småägare protesterade på olika sätt men till ingen nytta. Sparbankerna som är huvudägare fann sig också i taskspeleriet. Dessa som har den solida eken som symbol. Själv minns jag från barndomen hur en representant från Sparbanken på socknens huvudort, där för övrigt Sparbankshuset ligger öde sedan många år, kom varje år för att visa film. Jag minns bland annat Gullivers resor och Barnen från Frostmofjällen, filmer vars budskap var att godheten till slut segrade. Vi fick också Sparbankens tidning Lyckoslanten, vars baksida pryddes av serien Spara och Slösa. Och det var ju ingen tvekan om vem som stod för det viktiga budskapet, det var så klart Spara. Men bara några årtionden senare, så hade Slösa tagit över, fast det stod förstås inte i Lyckoslanten.