Åke
Mina tankar denna dag går till min far Åke som har namnsdag idag. Han har nu varit borta i drygt 30 år. Hans liv kunde ha blivit längre om inte prostatan tagit det. 15 år efter hans död råkade jag själv i samma belägenhet, prostatacancer. Men till skillnad från honom kom jag i tid och överlevde. Pappa kom att ägna hela sitt arbetsliv åt kooperationen. Han ville som ung gå till sjöss, men föräldrarna tillät det inte. Sågverket lockade honom inte, utan hans mor, min farmor, som var aktiv i Gillet lyckades få in honom som butiksbiträde i Konsum. Och Konsum blev han trogen, avancerade i början av 1960-talet till butikschef. Att han skulle handla på ICA eller i någon annan affär var uteslutet. Då han blev chef fick familjen en tjänstebostad ovanpå affären och jag ett eget rum i det gamla biträdesrummet. Den butik som han tjänade så troget i många år finns nu inte längre kvar som Konsumbutik, utan har en privat ägare, som hankar sig fram på nåder. Han slutade sin anställning runt 1980 och flyttade till staden, 3 mil från sågverkssamhället. Han som inte velat lämna samhället, vilket min mamma velat sedan länge för att skapa bättre förutsättningar för mig och min bror, var nu inte längre ovillig att flytta. Han insåg att skulle han bli kvar i bostaden så skulle han inte få en lugn stund, man skulle fråga honom om tusen saker. Då de flyttat till stan kom min mor att börja arbeta på ett äldreboende och med städning och min far blev hemmaman. En något ovanlig situation för honom. Jag frågade honom om det var långtråkigt, men han sa att han tog promenader och la patiens för att fördriva tiden. Han tyckte om att resa och han och mamma gjorde ett par resor, den sista gick till London, men då var han ganska dålig och kunde inte hänga med på alla aktiviteter. Nio år fick han i staden, innan livet tog sin ända. Hur var han som pappa? Under min barndom var han mycket frånvarande efter som han hade långa arbetsdagar. Då han kom hem sov jag och min bror oftast. Men på söndagarna brukade jag från det jag var fem år få följa med honom på fotboll. För mig var det ett lyckligt ögonblick. Fotbollsplanen var en spännande arena med många intryck med män som spände sina krafter, ett omklädningsrum som luktade liniment och med hejarklackar som skanderade. Han var båtintresserad, kanske var det längtan att gå till sjöss, som gjorde att han skaffade en båt, även om det så att säga var på mininivå. Det var en plywoodbåt, som vi sommartid företog utflykter med. Oftast till samma ö, som egentligen var en halvö, och där vi solade och badade. Ibland var vi nyttiga också och plockade smultron och svamp. Musik var ett annat intresse. Efter fotbollsmatcherna brukade han smita iväg till sin yngsta bror och spisa jazzskivor. Någon gång fick jag följa med. Alla rökte i det lilla rummet, medan skivorna snurrade runt och snart blev atmosfären så mättad av rök att jag fick kväljningar och begav mig till farmor och farfar som bodde i närheten, där jag fick saft och bullar. Farfar kunde då ta upp munspelet och spela en trudelutt. Mamma blev ganska ond på pappa,då hon fick höra om hans utflykt och att han dragit med mig. Han spelade också bastrumma i musikkåren och på valborg och första maj kunde jag se honom med den stora trumman på magen, då kåren tågade genom samhället och gjorde uppehåll på en del ställen, till exempel vid pensionärshemmet och hos disponenten. För att hedra honom har ett av mina barnbarn fått namnet Åke som ett andranamn.
Kommentarer
Trackback
