krille tvärvigg

En av mina ungdomshjältar var flygaresset Biggles och hans kompis Algy. Jag slukade flera av W E Johns böcker om honom i elva-tolvårsåldern. Fick dem då jag fyllde år eller till julklapp. Nu är det inte mycket jag minns av dem, vad de handlade om och så vidare, utan det är mera av hjälteglorian jag kommer ihåg. Han var en luftens riddare och gentleman. Numera har flyget inte samma status, istället ses flyg som en av de värsta miljöbovarna och piloterna har väl inte längre hjältestatus. Läser nu avlidne Sven Lindqvists bok Nu dog du, om bombernas århundrade, där han bland annat berättar om flygets barndom. Uppfattningarna om flyget gick isär, det fanns både de som såg positivt på flygets framtid, och de som såg dess faror. Sålunda varnade Francesco Lana de Terzi redan 1670 för luftskepp som från hög höjd kunde kasta ner "konstgjord eld, kulor och bomber" över "hus, slott eller städer". Gottfried Zeidler å andra sidan drömde i en bok från 1710 om flyget som ett sätt att göra resandet lättare och billigare, något som väl visat sig stämma. 1783 kunde bröderna Montgolfier gå från ord till handling, då de skickade upp ett får och en anka i en luftballong, innan de själva klev in i ballongen och flög i 25 minuter. 1903 lyfte så det första motordrivna flygplanet, visserligen bara i 12 sekunder och på en 40 meters luftfärd. Men det var ändå en början och en dröm som gick uppfyllelse om att människan skulle kunna flyga som fåglarna. De faror som kunde finnas med flyget försvann i den allmänna förtjusningen. Människan hade nu nått en ny tillvaro, kommit in i luftens tidsålder. Mycket gott skulle komma med flyget trodde man: demokrati, jämlikhet, frihet. Könsskillnaderna skulle avskaffas för en kvinna skulle lika bra som en man kunna manövrera ett flygplan. Journalister trodde att storstäderna snart skulle förenas med reguljära flyglinjer, trafikerade av ett slags luftbussar som kunde ta över 100 passagerare. En djärv förutsägelse då, men som visat sig slå in, trots att planen på den tiden knappt orkade komma upp från marken med två eller tre passagerare. Flygarna betraktades då som moderna riddare som möttes i himmelska tornerspel. Flyget sågs också som fredsbevarande, ty nu kunde generalerna, vana att sända ut soldater i strid, själva råka illa ut, vilket gjorde att de kanske avhöll sig från krig. Men i flera böcker i början av 1900-talet presenterades också mörkare framtidsutsikter. Flera författare kombinerar nu flygets förmåga att från luften förstöra hus och städer med rena utrotningen av flera folkslag som afrikaner och kineser. Den gula faran blir här ett begrepp. En av dem som hakar på de dystopiska inslagen är Jack London som i sin sista berättelse The unparallelled invasion låter ett plan fälla glasrör med farliga smittämnen över Peking, som leder till att elva miljoner kineser omkommer. Men ingen kunde på denna tid ändå förutse de miljöproblem som flyget skulle ställa till med.