krille tvärvigg

Den sommaren hamnade jag vid brädkapan på sågen. Jag var 13 eller 14 år gammal. På den här tiden skulle alla skolpojkar i samhället jobba på sågen sommartid och läras upp för framtiden. Jag var ströpojke, det vill säga jag skulle plocka bort de strökäppar som fanns mellan brädlagren för att underlätta för nerläggarn. Nerläggarn var en man i 50-årsåldern med ett runt månansikte och små grisögon. Han var ungkarl och bodde på vinden i en av kasernerna. Det var i stort sett allt jag visste om honom. Han hade bråttom att mata på brädorna för att få sig en rök mellan varven. Mannen som kapade brädorna till lämplig längd och kvalitet kände jag igen som en munter person, en som var rolig på fritiden och lockade människor att skratta. Men då brädorna kom nerdansande på matarbordet i hastig takt och i sådan mängd att han inte hann med så blev han vred och skrek åt nerläggarn att han var en jävla idiot. Det här upprepades flera gånger och det tycktes inte som om nerläggarn brydde sig, utan att han närmast ville jävlas med kaparn, som fortsatte att gorma och skrika okvädingsord åt honom. För mig som var ny på arbetsplatsen var detta något nytt. Här kunde jag se hur arbetet förvandlade människor, hur den som civilt var en skojig och rolig karl nu uppträdde som en sårad gaphals och hur nerläggarn verkade njuta av att kunna jävlas med sin arbetskamrat. En dag kom inte nerläggarn till jobbet och man började undra var han tagit vägen, hade han försovit sig eller var han sjuk. Framåt lunchtid kom faktorn och meddelade att han hängt sig på vinden i närheten av sin bostad.