krille tvärvigg

Lena Anderssons roman Sveas son berättar historien om Ragnar Johansson, samtida med folkhemmet. Ragnar är en rätvinklig person, som är som en sinnebild för folkhemmet. Han förkastar det gamla, som representeras av hans mor Svea. Svea kan ju stå för det gamla Sverige. Ragnar är en skicklig möbelsnickare, men vågar inte satsa på möbelsnickeriet, utan väljer istället att bli slöjdlärare, som känns säkrare och tryggare. Och trygghet var ju ett honnörsord i folkhemmet. Ragnar vill att barnen Erik och Elsa ska ägna sig åt idrott och inte driva omkring sysslolösa i samhället. Och Erik blir en ganska duktig cyklist, men tröttnar på det i tonåren. Elsa blir ännu mer framstående som skidåkare och hon och Ragnar åker omkring på tävlingar och träningsläger i flera år och hon når betydande framgångar. Men så tröttnar även hon och Ragnar känner sig tom och besviken. För att ha något att göra börjar han måla och går en konstkurs. Där träffar han en frånskild kvinna, som han snart inleder ett förhållande med. Han, den rationelle och logiske, låter sig plötsligt ledas av känslor. Han skiljer sig och börjar ett nytt liv, där han försöker anamma det moderna, men det går inget vidare, ränderna har inte gått ur honom. Den nya sköna, fragmentariska och osäkra värld som kommit efter folkhemmet har han svårt att acceptera. Ragnar är en tragisk figur eller egentligen är det väl så att han, då samhället förändras, då folkhemmet inte längre visar sig vara det trygga hem som en gång utlovades, inte känner sig ha någon plats i det nya samhälle som vuxit fram. Som skildrare av folkhemmet kunde Lena Andersson kanske satt Ragnar Johansson i flera situationer, där folkhemmets upplösning klargjorts, nu blir det ganska mycket som handlar om idrotten. Men det blir också det lite väl privat, för vad hände där med folkhemmet, försvann jämlikheten och fick vi en ökad ojämlikhet bland utövarna. Lena Andersson bok kan dock med fördel användas i diskussioner om folkhemmet på gott och ont.