krille tvärvigg

Läser Jan Myrdals bok Gubbsjuka från 2002, skriven strax före han skulle fylla 75 år, alltså ungefär den ålder jag själv nu snart är i. Gubbsjukan i Myrdals fall och ej heller i mitt handlar inte om att man börjar snegla och dregla efter småflickor. Att sätta sig och glo på internet efter sådana sajter skulle aldrig falla mig in och är direkt osmakligt. I Myrdals fall handlar det heller inte om potensen, vilket det dock gör för mig efter den operation av prostata som jag tvingades till för nästan precis 14 år sedan. Nej, Gubbsjukan för Myrdal är att han som gubbe inte känner att han har den tid som han skulle vilja ha för att skriva allt som pockar på. Den otåligheten kan jag också känna, då det gäller alla de böcker som jag skulle vilja läsa och som står där i bokhyllorna som ett ont samvete. Min praktiska hustru däremot tycker att man hinner väl vad man hinner, det är inte mer med det. Men det tröstar mig knappast. Men Myrdal tar även upp en annan sida av saken och det är det ålderdomens förfall som man drabbas av då man blir äldre. Kroppen ger sig till känna på ett annat sätt och även intellektet påverkas. Hörseln blir sämre, liksom ögonen. Håret faller av utom i öronen och många andra ting som inträffar. Det värsta är väl om man går in i dimman, blir liggande eller sittande som ett kolli. Ålderdomen är kort sagt inte värdig. Och den gamle blir snabbt överflödig och räknas inte med i det effektivitetssamhälle vi har och som är gjort för den unge och raske. Den gamle saknar plats och efterfrågas inte. Myrdal skriver också mycket om döden, hur den osynliggörs, medan däremot gravutsmyckning och spektakel som halloween får ta plats. Det är en tankeväckande bok som Myrdal skrivit, även om man kanske inte håller med om allt han skriver.