krille tvärvigg

För tredje gången har jag nu läst Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. Färdats med honom tvärsöver Sahara från In Salah till Zinder och plågats av öknens hetta. Sven Lindqvist utgår i boken från en enda sats, exterminate all the brutes, utrota alla djuren eller med titelns ord: Utrota varenda jävel. Den satsen följer han som ett spår i sanden likt en kriminalreporter som undersöker mordfall. Till sin hjälp har han Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta, som bara kan ses som toppen på ett isberg. Ty under dess ohyggliga skildring från Kongo, där Marlow söker sig upp genom Kongofloden till Kurtz domäner, där han verkat som en kung med skräcken och magin som vapen, finns lager av skräckskildringar av européernas framfart i det så kallade framstegets och civilisationens spår. Strax före Conrads skildring hade Stanley, journalisten som letade upp Livingstone, genomfört en liknande expedition i sökandet efter Emin Pascha. En expedition som förde med sig fruktansvärd död och fasa. Britterna hade också utmärkt sig i slaget vid Omdurman, där man skjutit ihjäl 11 000 sudaneser med kanoner och kulsprutesalvor. Och fransmännen hade också utmärkt sig genom den ohyggliga centralafrikanska expeditionen 1898 och kända var också tasmaniernas och indianernas öden. Européerna hade visat vad vapnen kunde åstadkomma, vilket de tolkade som överlägsenhet mot de kuvade folken. Men Sven Lindqvist nöjer sig inte med detta han söker sig bakåt för att finna förklaringarna till dessa övergrepp. Han tar sin utgångspunkt i George Cuvier, en zoolog, som 1796 fann att vissa djurarter som mammutar hade dött ut. För samtiden ett oerhört påstående, Guds skapelse var ju fulländad och orubblig. Men Cuviers upptäckt fick så småningom genomslag och smittade av sig på människornas värld. Om djurarter kunde dö ut, så var det ju möjligt att även grupper av människor kunde göra detsamma. Med filosofen Herbert Spencer och Charles Darwin var så inte steget långt till rasismens födelse och dess påstående att vissa lägre arter var dömda till undergång. Framsteget och civilisationen fick därmed en biprodukt: folkmordet. Adolf Hitler var inte unik, den förintelse han iståndsatte hade grymma erfarenheter genom ett europeiskt världsherravälde sedan länge. Det Hitler gjorde var att ge det en modern industriell tillämpning, en yttersta konsekvens om man så vill. Därmed är han förstås inte ursäktad.