krille tvärvigg

Idag är det fem år sedan vi flyttade mamma från sitt hem i södra Sverige, där hon bott i över 30 år. På sista tiden hade hon emellertid fått svårt att klara sig, trots hjälp av Hemtjänsten. Flera gånger hade hon ramlat och en gång brutit höftkulan. Eftersom jag var ende son så försökte jag få henne till ett äldreboende nära oss och det lyckades förvånansvärt snabbt. Att ordna en flytt för en äldre dam som hunnit samla på sig åtskilligt under ett liv var en logistisk prövning. Som tur är har jag en hustru som har ett otroligt tålamod. Det var nämligen att i stort sett gå igenom varje pinal. Det blev till att prioritera och kompromissa. Vi hade bara en större lastbil och ett par personbilar, ty mina döttrar var oss också behjälpliga. Vi fick ändå lämna halva bohaget, kanske mer, till en antikhandlare. Dagen före vi reste ordnade vi tårtkalas för mamma och hennes vänner, som var mycket uppskattat. Och dagen därpå, den 1 november, for vi de 60 milen norrut. Vi hade tur med ett fantastiskt väder, rena indiansommaren. Vi intog lunch i Stavsjö och fortsatte sedan förbi Stockholm och norrut. Vid fyratiden började det bli mörkt och vi var inte framme i staden förrän vid sextiden på kvällen. Dagen därpå installerade vi mamma på äldreboendet, där hon nu alltså vistats i fem år. Och om en vecka fyller hon 98 år. Att hon gick med på flytten var ett modigt beslut, som jag dock inte tror att hon ångrat. Visst ibland kan hon sakna sitt gamla hem, men då hon inser att hon inte kunnat bo kvar där i vilket fall som helst, så konstaterar hon att det är bra där hon nu är. Och vi har mycket lättare att besöka henne, istället för att åka 60 mil ett par gånger om året.