krille tvärvigg

4 november 1939 skriver Chaim A. Kaplan: "Värdeföremål stjäls skamlöst, stölderna åtföljs av hot och oftast av slag och skador. En köpman berättade för mig att alla hans varor hade stulits och han själv brutalt pryglats i närvaro av sin unge son, ett tolvårigt barn, som såg på grät och skrek." Erövraren omger sig med spioner och angivare av vilka en del också är judar, som tar på sig uppdraget som judas i förhoppningen att själva slippa undan. Kaplan förvånas inte över detta, ty i alla tider har vi haft förstörare ibland oss, säger han. Kaplan suktar efter nyheter och köper därför ibland en blaska från Lodz, Deutscher Lodzer Zeitung, men när han läser den kryper det i honom. För varje dag publiceras hetsande uppgifter mot judarna. "Det finns inte ett offentligt påbud, inte någon proklamation, meningsyttring eller kungörelse av något slag, i vilka judarna inte omtalas ogillande och i vilka de inte skildras såsom en lågtstående ras." skriver Kaplan. Situationen gör att vissa sätter sina förhoppningar till att de sovjetiska trupperna ska komma som räddare och förlösare. Det ser Kaplan bara som att hamna ur askan i elden, men en drunknande griper efter ett halmstrå, som kan rädda honom. "Allt vi begär är en brödbit och en mugg vatten och att behandlas som mänskliga varelser. Ryssarna betyder lag och ordning,; nazisterna fräckhet och våld", avslutar Kaplan.