krille tvärvigg

I dagboken för den 18 november skriver Chaim A. Kaplan: "Segraren utfordrar oss med nyheter från stora världen. Nyheterna är begränsade och färgade i en brun ton. Ibland får vi veta mera av det som inte berättas än av det som publiceras. Enligt segraren är allt förträffligt; allt genomförs med den allra största framgång och ingen kan mäta sig med nazisten i fråga om energi, kultur och sakkunskap på vartenda område. Det är ingen ända på hans skryt och högmod." Vad fienden angår så är allt dåligt och misslyckat, soldaterna svälter och fronterna överges. Ja, engelsmännen och fransmännen är inte ens värda att lösa upp nazisternas skosnören. Det utkommer två tidningar. Den ena från det tyska Lodz, som är hundraprocentigt nazistisk. "Stämplingarna mot judarna blommar i den som grönskan på Arons stav. (Arons stav förekommer i 2 mosebok 7 - 10 kapitlet. Det var en stav som kunde utföra mirakel, min anmärkning). Den andra tidningen är Warschauer Zeitung, där Frank har sin förvaltning. I den regionen finns särskilda lagar, det vill säga en grym satraps lagar, som dömer alla till döden som saboterar segraren, till exempel kan sönderslitandet av en affisch vara tillräckligt. Det nazistiska högmodet är utan gräns. Polackerna och judarna klassificeras som om båda vore infödingar i Afrikas djungler. Nazisterna betraktar oss som boskap och då de övervakar judiska arbetare håller de en piska i handen. All pryglas skoningslöst. "Den nazistiska grymhetens detaljer kan driva en till vanvett. Ibland skäms vi för att se på varandra. Och vad värre är, vi har börjat betrakta oss som sämre varelser. Vårt enda hopp är att nazisternas nederlag med säkerhet skall komma. Vi tvivlar endast på en sak - huruvida vi ska få uppleva den dagen", avslutar Kaplan.