krille tvärvigg

"Idag var det en terrorns dag i det olyckliga Warszawa - det vill säga i det judiska Warszawa,", skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok den 1 november 1939. Det har nu gått så långt att många är beredda att ta sina liv. Och utan tvivel så förekommer det många självmord bland judarna, säger Kaplan, men till följd av stadens storlek och bristen på tidningar så blir de inte allmänt kända. Nazisterna har också börjat att prygla unga kvinnor. En kvinnlig kontorist på Judenrat, berättade för Kaplan att då nazistiska officerare kommit in på Judenrats kontor för att arrestera henne så bar de piskor i händerna med vilka de jagade dem runt som en skock får. Då hon ställde en fråga till dem fick hon ett rapp av piskan. Nazisterna hade velat öppna domstolarna och tillkallade advokaternas dekanus, en känd antisemit. De uppmanade honom att införa en arierparagraf i lagen samt att en trohetsed till Führern skulle införas. Men advokaten vägrade då det stred mot polsk författning. Det gjorde att förhandlingarna om öppnandet av domstolarna bröt samman. Kaplan skriver detta med en viss tillfredsställelse.