krille tvärvigg

Jag kallades kattfarbrorn i bostadsområdet som vi då bodde i. Fast det fick jag veta långt senare. Det var för att jag varje kväll gick ut och ropade efter katten som lystrade till namnet Greta. På gården fanns en tant som hette så, men hon kom aldrig då jag ropade. Katten kom inte alltid den heller, men för det mesta kom den skuttande och lät mig ta upp henne i famnen. Hon berättade aldrig vad hon sysslat med under dagen, utan gick raskt till matskålen och tog sedan en lur i bästa soffan. Skogen där hon vistades är numera förvandlad till bostadsområde. Men då vi passerar där kallar vi fortfarande området för Gretas skog.