krille tvärvigg

Nu står minnesdagarna på rad, idag Gustav Adolfsdagen som följs av minnet av Berlinmurens fall och så det hemska minnet av den så kallad Kristallnatten, då judarna i Tyskland attackerades, synagogor brändes och fönsterrutor till judiska butiker krossades, därav namnet Kristallnatten. Det senare beordrat uppifrån och som en inledning på de grymma förföljelserna mot judarna som så småningom utmynnade i förintelsen. Berlinmurens fall har det redan börjat pratas om i TV och radio och kommer att eskalera än mer. Det ses som symbol för kommunismens fall och frihetens seger. Men segern fick konsekvenser som man nog inte räknat med. Den råa kapitalismen kom åter med chockterapin som vapen. I Ryssland och Östeuropa försökte man införa nyliberalism av västligt snitt och fick å ena sidan nyrika oligarker och å andra sidan elände och fattigdom. I dess efterföljd har vi fått högerpopulism och extremism. Gustaf Adolfsdagen för det tredje är väl knappast någon som firar längre. Men för hundra år sedan firades dagen fortfarande bland högersinnade människor, som ville minnas vår storhetstid "då ärat vårt namn flög över jorden". Så mycket ära var det nog inte utan bara ett smutsigt och skitigt krig, där hjältekonungen stupade i Lützens dimma. För de stackars soldater som tvingades in i detta utdragna krig var det ett helvete, därom finns numera flera historieskildringar som kan vidimera. Dock har det tagits fram en Gustaf Adolf-bakelse dagen till ära, och den kan vi ändå äta med gott samvete. Alltid något som fan sa då han såg Åmål.