krille tvärvigg

"Livet går vidare av sig självt. Det finns inga kommunikationer, inget vatten, ingen elektricitet. Allt kryper fram och det har givit upphov till livskraftiga rykten att erövrarna inte skall stanna kvar här," skriver Chaim A. Kaplan inledningsvis i sin dagbok den 16 oktober 1939. Men Kaplan tror inte på dessa rykten. Om det är något som nazisterna gör med omsorg och eftertanke så är det i de judiska områdena. Och man kan få uppfattningen att man enbart kommit hit i det syftet. Och så ger han en rad exempel på hur judarna särbehandlas. För det första ska socialhjälp i form av bröd, måltider, kläder och linne ges till alla, utom just till judarna. För det andra har man befallt judiska rådet att lämna en förteckning på de judiska invånarna i staden mellan sexton och sextio års ålder. Kaplan frågar till vad ändamål, men för oss sentida som har svaret är det ju uppenbart, vilken hemsk tanke som ligger bakom. För det tredje har den judiske apotekaren, som anhållit om att få sprit, utan vilket inget apotek kan fungera fått avslag på sin begäran och att han inte skulle få något förrän han avskedat sina judiska anställda och att föreståndaren måste vara arisk. För det fjärde har judar bett sina kristna bekanta att ta emot vissa summor pengar i förvar, men de kristnas köpmannaförbund har förbjudit sina medlemmar att bistå judar. För det femte har chefredaktören för den judiska tidningen Hajnt arresterats. Så för Kaplan är det uppenbart att de nazistiska erövrarna inte kommer att lämna Warszawa, utan att situationen för judarna bara kommer att bli värre.