krille tvärvigg

Den 26 oktober 1939 skriver Chaim A. Kaplan om hur församlingen i Pultusk fördrevs. Han har fått uppgifterna från en kommunal tjänsteman och han hoppas att det han skriver ska kunna bli underlag för en framtida historiker. Kaplan skriver för framtiden. Jag kommer att citera det här stycket i sin helhet, även om det är långt. Det visar hur brutala och omänskliga de nazistiska erövrarna var, vilka metoder de använde sig av. Alltså till texten, som är berättad av den kommunale tjänstemannen: "Erövraren trängde in i Pultusk den 18 september 1939, och omedelbart därefter fick rabbinen order av divisionsbefälhavaren att upprätta två listor, den ena rörande personliga angelägenheter, den andra en förteckning på hela den judiska församlingens tillgångar. Han fick tid på sig till den 25 september. Den 26 september gick jag till rabbinen för att få listorna och vidarebefordra dem till erövraren. Rabbinen hade en elev, en skyddsling i chassidiska kläder och med skägg som följde mig. Vid vår ankomst fick erövraren min följeslagare att stiga upp på ett bord och dansa i två hela timmar. Jag försökte intala officeren att han borde låta honom gå och unna honom en stunds vila, men officeren sa: Låt honom dansa en timme till! Rabbinens lista omfattade niohundrasextio familjer och klockan tio på morgonen överlämnades listorna till officeren. Efter två timmar, vid middagstid, utfärdades förvisningsordern. Soldater gick från hus till hus och grep även folk som gick förbi på torget. Man gjorde ingen åtskillnad mellan gubbar och pojkar, friska och sjuka, män och kvinnor. De grep varenda levande själ, precis så som de fann dem just då, vad de än råkade ha på sig. De samlade ihop alla i en park nära en förvaltningsbyggnad och befallde hela församlingen att genast lämna staden och gå över floden Narew. De som hade lyckats packa en väska eller ett knyte fick tillstånd att ta dem med sig. Den som inte lyckats göra det fick inte gå och hämta sina tillhörigheter. Som jag sade gjordes det inga undantag. Också gamla män med käppar och sjuka som var nära döden fördrevs. De undantog verkligen en mor som hade fött samma dag. De lämnade henne ensam en dag och dagen därpå lade de henne i en vagn och fördrev också henne. Allt detta gjordes vid middagstid den 26 september 1939. De bortdrivna drog över floden Narew och deras första anhalt var byn Poplowi, som ligger på motsatta stranden. På lördagen den 30 september drevs de bort också från Poplowi. Några dog på vägen. Villervallan och förvirringen kan inte beskrivas. Rabbinen gick med de fördrivna till Poplowi. Samma kväll angrep de polska invånarna i byn rabbinen, pryglade honom och stal hans sista slantar. De stal pengarna av de andra flyktingarna när de lämnade byn. Massan visiterade samtliga och tömde deras fickor." Så slutar tjänstemannens sorgliga berättelse.