krille tvärvigg

Den 2 oktober 1939 skriver Chaim A. Kaplan att han plötsligt fått veta att tyskarna rekvirerat fem hus på Nowolipkigatan för att driva bort alla judiska hyresgäster, av vilka han själv var en. Tyskarna tillät de fördrivna inte ens att ta med sig så mycket som ett skosnöre eller att ta på sig en överrock. Ett par soldater stormade bullrande och arrogant in i varenda lägenhet och skrek: Judar heraus! På några minuter hade alla fördrivits och husen utrymts. Rädda och uppskakade gick de ut i ett tillstånd av förvirring och klädda i hemmakläder. På några minuter stod hundratals familjer utan tak över huvudet, utan kläder, utan mat, utan bostad, utan pengar. Själv hade Kaplan lämnat kvar sina besparingar i våningen. "Det sista halmstrå jag hade i stunder av nöd har tagits ifrån mig,"skriver han. Tyskarna har tröstat dem med löftet att lägenheterna bara tagits i beslag för några dagar. Men det löftet tror inte Kaplan på. Han avslutar: "Jag är fångad i lejonets käftar; skall jag slippa loss oskadd".