krille tvärvigg

"Vi är utlämnade åt skamlösa mördare", inleder Chaim A. Kaplan sin dagbok den 4 oktober 1939. Armén har börjat dela ut bröd och soppa åt de hungriga och hemlösa, men de får vänta i kön i flera timmar för att få sin blygsamma portion; men när en jude kommer fram knuffas han brutalt åt sidan och tvingas återvända hem förödmjukad och misshandlad, förutom hungrig och törstig. En vän till Kaplan har berättat för honom att hans son blev rånad på 1 000 zloty mitt på ljusa dagen. En nazist vinkade åt honom att komma till porten, riktade en pistol mot honom, kroppsvisiterade honom och tog pengarna ur hans ficka. Plundring och rån begås endast mot judar. De kristna förskonas från dessa obehag. "Vi befinner oss i ett dubbelt mörker. Fysiskt mörker, eftersom elektriciteten har stängts av; och psykiskt mörker, eftersom nyheterna från yttervärlden har stängts av. Samma dag elektriciteten tog slut upphörde också radiosändningarna och tidningarna," skriver Kaplan. Nu famlar man i mörker och rykten sprids om allt möjligt. "Men politiken är fjärran från vår värld. Vi har helt enkelt inte tid att ägna oss åt den. Vi är alltför upptagna av att slåss om en bit torrt bröd, en dryck vatten, livets enkla nödtorft som inte ens pengar längre kan köpa. Vi har gjorts till djur: en del av oss till tamdjur, andra till köttätande rovdjur", skriver han. Och de lägenheter som beslagtogs har naturligtvis inte lämnats tillbaka. Nu står hundratals bostadslösa människor i hörnet av Nowolipki- och Karmelickagatorna och blickar upp mot sina forna lägenheter, som nu bebos av främlingar. Då och då hotar de utposterade vaktposterna dem med gevären och ibland skickar de dem till kommendanten, där de får stå timtals i kö utan något resultat. Själv har Kaplan till sist lyckats rädda något av sitt möblemang och andra ägodelar med hjälp av sitt hembiträde och en god vän.