krille tvärvigg

"Vår fest firas inte längre," skriver Kaplan som inledning i dagboken den 5 oktober 1939. Det han avser är Tora-festen, som avslutar läsningen av Pentateuken. Men nu har fruktan trängt undan glädjen och synagogornas fönster är mörka. "Aldrig förr har vi gått miste om att uttrycka vår glädje över den eviga Tora - inte ens under medeltiden", fortsätter han. Det råder nu utegångsförbud efter klockan sju på kvällen och även timmarna före utegångsförbudet så lever man i skräck för nazisternas grymheter. Övergreppen mot judarna är i full gång, Kaplan ger exempel. Skäggiga judar hejdas på gatorna och förödmjukas. Etthundrafemtio män föstes ut ur en synagoga och fördes bort till tvångsarbete. En jude fråntogs sin rock på gatan och rocken gavs till en kristen. En jude som stått i timmar i en livsmedelskö hämtades till ett tjugofyra timmar långt arbete, hungrig och törstig som han var. "Våra polska grannar har ännu inte lärt sig den sista läxan, för trots att de lidit en nationell olycka lika fruktansvärd som helvetet har de inte glömt sin motvilja mot judarna. Trots att de är trögtänkta och okultiverade och inte kan tala tyska har de i alla fall lärt sig att säga: Ein Jude, i avsikt att få bort honom bortjagad ur kön", skriver Kaplan i bitterhet. Han avslutar med orden: "Mörka och tunga moln skymmer vår himmel. Det finns inte en skymt av hopp, inte en stråle av ljus."