krille tvärvigg

Idag kom latrintömmaren med sin väldiga bil och slang. Trekammarbrunnen var tömd på 10 minuter, den som vi mödosamt fyllt under ett helt år. Jag kom att tänka på hur latrintömningen gick till i min barndom. Under de första nio åren av mitt liv bodde vi på ett ställe som hette Glasbacken, därför att husen uppförts under en glasbruksepok på 1920-talet. Här hade vi utedass. Ett ställe som det inte var så angenämt att besöka, i synnerhet inte mörka och kalla höstar och vintrar. I dasslängan låg fjölarna i rad skilda åt av avbalkade väggar, så att var och en hade ett eget krypin. Det bodde åtta hushåll på Glasbacken i två hus. Det fanns veckotidningar att bläddra i på dasset och att torka sig med och kolorerade affischer på väggarna, kanske också en rolig ramsa i stil med: "Hejsan bovar och banditer, ni som sitter här och skiter. Om ni något hjärta har, lämna lite papper kvar. Om ni inte detta gör kan ni skita utanför." Nu vet jag inte om den ramsan stod att läsa här, men väl på kajen vid brädgården. Jag minns inte hur tömningen av dasstunnorna gick till på Glasbacken. Men ett år vet jag att man tömde dem på potatislandet och på hösten fick vi de bästa potatisar vi skådat. Då jag fyllt nio år flyttade vi till sågverkssamhället och här fick vi WC och behövde inte längre frysa rumpan av oss. Men i sågverkssamhället hade ännu inte alla vattenklosett. De som bodde i arbetarkasernerna var fortfarande hänvisade till utedass. Dassen tömdes av en man, som var sned i axelpartiet, vilket gjorde att huvudet satt i 45 graders vinkel åt ena hållet. Om det var medfött eller en skada vet jag inte. Men det var han som fått det föga smickrande jobbet att tömma skittunnorna. När vi först flyttat till samhället gjorde han det med häst och vagn. Något år senare fick han en traktor till sin hjälp. Sopor och annat hade ända tills nu hamnat på de så kallade slaskhögarna. I sågverkssamhället fanns det en stor slaskhög ett stycke in i skogen, inte långt från fotbollsplanen. Här vältrade sig feta råttor omkring, en del stora som kattor. Ibland begav vi oss dit utrustade med ett luftgevär för att skjuta prick. Då fräste råttorna mot oss med sina gula tänder. Jag tror inte att vi lyckades ta död på någon av dem, möjligen skada någon. Slaskhögarna försvann så småningom och alla i samhället fick vattenspolande toaletter. Det var så klart mer hygieniskt och bekvämare, men samtidigt lite tråkigare.