krille tvärvigg

Förra veckan var vi på Nordiska museet och såg utställningen Arktis - när isen smälter. Det var väldigt mycket att ta in, även om man visste om en hel del. Det är så klart en drabbande utställning och vi behöver ruskas om. Ändå går man därifrån och tycker att det var bra mycket inriktat mot oss som individer. Det är förstås inget fel, men man saknade ändå att inte företag och transporter, som är de största nedsmutsarna, knappt fanns med. På morgonnyheterna idag så hör jag att SSAB, en av de största nedsmutsarna i landet inte betalar mer än ett halvt öre i elskatt. Företagen gynnas i konkurrensens namn. De ska ha konkurrensfördelar som man säger för att kunna vara med i den globala tävlan om marknadsandelar. Per Bolunds uttalande om att de som smutsar ner mest ska få betala är till intet förpliktande. Bolund var för övrigt som finansmarknadsminister lika tam gentemot bankerna, fast han tyckte man skulle ta i med hårdhandskarna. Det här med företagens gynnande är en gammal tradition som har socialdemokratiskt ursprung. Sossarna var alltid måna om att företagen skulle ha goda villkor, fast företagen själva gnatade, så att de kunde göra stora vinster, som sossarna sedan kunde använda i välfärdsbygget. Nu är kanske den tiden förbi, då klimathoten står i kö, kan man inte fortsätta med att gynna företagen som man gjort. Man står ju inför ett vägval: arbete eller miljö. Hörde samtidigt att biltrafiken också ökat och att klimatmålet inte kan nås. Ja, det är mycket på agendan som behöver förändras.