krille tvärvigg

Idag är det 80 år sedan tyska trupper gick in i Polen och andra världskriget var ett faktum. Hitler ville dock inte framstå som angripare, utan lät tyska soldater klä sig i polska uniformer för att det skulle se ut som om det var en provokation som tyskarna svarade på. Men till sina militära befälhavare hade han tio dagar tidigare klargjort vad det handlade om. "Jag kommer att ge ett propagandaskäl till att utlösa kriget(det var just den polska provokationen, min anmärkning) likgiltigt om man tror på det eller inte. Segraren tillfrågas aldrig efteråt om han sa sanningen eller ej. När man börjar eller för ett krig gäller det inte rätten utan segern". Och husbondens röst, Goebbels, gav följande direktiv till pressen inför krigsutbrottet: "Inga rubriker som innehåller ordet krig. I enlighet med führerns tal så slår vi bara tillbaka". Samtidigt började en 59-årig judisk lärare i Warszawa föra dagbok, en dagbok som upphittades nedgrävd i en fotogendunk efter kriget. Chaim A. Kaplan hette han och han oroar sig nu för sin försörjning. "Skolorna kommer inte att börja på länge, länge än och även om de skulle börja så funnes det inga elever i dem. Föräldrarna vill inte släppa barnen utomhus av fruktan för lufträder. Jag investerade allt jag förmådde i reparationer av min skola och nu är den ljus, reparerad och ommålad. Men den kommer att stå tom". Kaplan är medveten om judarnas utsatta situation. Han skriver: "Överallt där Hitler sätter sin fot är allt hopp ute för det judiska folket". Därför har han, inte van vid kroppsarbete, hörsammat den order som utfärdats till alla invånare i staden om att gräva skyddsvärn mot luftanfall. Nu sitter han trött och nöjd efter denna kraftansträngning i sitt hem. Men kan inte äta. Jag kommer att under någon tid försöka följa Kaplans dagbok här på bloggen. Ty precis som en mer känd dagboksskrivare, Anne Frank, så kan han vittna om det som skedde, när det tyska barbariet bredde ut sig över Europa.