krille tvärvigg

Jag har sett Warszawa i dess yttersta förödelse. Ve mig! Så inleder Chaim A. Kaplan sin dagbok den 29 september 1939. "Det sköna Warszawa - staden med kunglig prakt, städernas drottning - har skövlats så som Sodom och Gomorra", fortsätter han. Och sedan kommer en beskrivning av all den förödelse som staden genomlidit. Gator har utplånats. Hundratals hus förstörts av eld eller förvandlats till grushögar och murar som står kvar av hotar att falla över de som passerar. Bland ruinerna ligger tusentals kroppar begravda. Nu dras de fram ur ruinerna och Begravningsföreningen samlar ihop dem och ordnar dem i högar för att sedan forslas till begravningsplatsen. Det finns också mängder av hästkadaver, men ingen kan transportera bort dem. De ruttnar och äcklar de förbipasserande. Men till följd av hungersnöden så finns det många som äter av hästköttet. Varorna i de butiker som bränts eller förstörts har skövlats eller stulits.Då det inte finns någon regeringsmakt så sker plundringar och rån i fullt dagsljus överallt. Varma vinterkläder stjäls mest. "Och nu väntar vi på Hitlers armé. Än en gång, ve oss!" Så avslutar Kaplan sin dagbok för denna dag.