krille tvärvigg

"Så befinner vi oss under nazisternas välde", skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok den 30 september 1939. Och de har genom att döda tusentals människor och bränna palatsen i huvudstaden förvandlat en jäktande stad till en övergiven ruinhög. Tiotusentals människor har i ett huj blivit utfattiga och hemlösa och oräkneliga skaror änkor och faderlösa. Så ser krigets vanvett ut. Men Kaplan riktar också stark kritik mot de egna militära ledarna för all den förstörelse som blivit resultatet, därför att de gjorde Warszawa till en frontlinje, vilket Hitler kunde utnyttja. "Vi kommenderades av en militär order som inte vet av någon kapitulation att gräva diken, gropar och hål i gatorna - och alltså grävde vi. Under grävandet visste vi att det var ett meningslöst slit - men vi drevs att foga oss. Vi tillbringade vår mesta tid gömda i källare...och jag hade ingen aning om att hela världens blickar var riktade mot mig, att folk förundrades över mitt mod och önskade mig framgång. Jag var som ett krossat käril - fruktan och genuin feghet styrde mina handlingar," skriver han och fortsätter: "Men fienden är inte här; han uppskjuter sitt intåg. Varför? Folk som vet säger att han väntar på att gatorna ska röjas, att dikena ska fyllas igen och att barrikaderna ska demonteras. Jag förutsåg detta ända från början; jag brukade skämtsamt säga att händerna som grävde upp också skulle fylla igen - nu har det blivit så", avslutar Kaplan dagboksskrivandet denna dag.