krille tvärvigg

I Terra Nullius fortsätter Sven Lindqvist sin genomlysning av västerlandets övergrepp mot de färgade folken som han tidigare så framgångsrikt och avslöjande gjort i Utrota varenda jävel och Nu dog du, om bombernas historia. Denna gång riktar han strålkastarljuset mot den australiska kontinenten och dess urbefolkning aboriginerna och hur de behandlats av de vita kolonisatörerna. Det blir en resa både i geografin och historien. Hur de vita såg på kontinenten har Sven Lindqvist fångat i titeln Terra Nullius, det vill säga obebott land, ingens land. Det var så de vita såg på saken. De urinvånare som fanns där fanns inte, ty de var ett andra klassens folk, precis som andra vita exploatörer betraktat sina folk som indianerna och i vårt eget land samerna. Man behövde inte ta hänsyn till dem och man förstod sig inte på dem. Detaljerat och konkret visar Sven Lindqvist hur man försökte utrota dem. Barnen togs ifrån mödrarna för att de skulle lära sig den västerländska kulturen och bli civiliserade. Man spärrade in dem i reservat, som mer liknade koncentrationsläger och man tog ifrån dem levnadsmöjligheterna som gjorde att de hamnade i depressioner, alkoholism, prostitution och droger. Deras markområden förvandlades till testbanor för provskjutningar av kärnvapen med mera. Dock fick man inte helt kål på dem. Ty så småningom finner aboriginernas spillror sitt uttryck och förlösning i konsten, vilken också får sitt genomslag i västerlandet. Så i den dystra berättelse som Sven Lindqvist förmäler finns till slut ändå ett hopp.