krille tvärvigg

I coronakrisens härjningar kan det vara bra att få lite perspektiv på saker och ting. Jag har följt Chaim A. Kaplans dagbok från 1 september 1939, en dagbok eller egentligen flera dagböcker som hittades nergrävda i en fotogendunk. Dagböckerna skildrar den nazistiska erövringen av Polen utifrån Warszawas horisont och handlar om förhållandet mellan judarna och deras polska grannar samt judarnas vardagsliv i gettot. Kaplan skonar ingen, öser sin vrede över de nazistiska erövrarna och de polska medlöparna. Han kritiserar även de judiska samarbetsmännen och de judiska poliserna som samvetsgrant följer erövrarnas instruktioner i hopp om att slippa undan eller att själva sko sig. Kaplan var född 1880, bosatte sig i Warszawa 1902, där han grundade en hebreisk elementarskola, vars rektor han var i fyrtio år. Dagboksanteckningar upphör abrupt den 4 augusti 1942 och man tror att han och hans hustru fördes till förintelselägret Treblinka, där de mördades.Men nu är vi framme vid den 7 april 1940 i dagboken och den inleds: "En hel vecka utan någon anteckning. Mitt bläckhorn har tröttnat på alla klagovisor. Om jag försökte skriva ner allt i rätt ordning skulle jag inte kunna det. Inte heller skulle jag registrera något nytt. Stölder, mord, förödmjukelser, försakelser - ingenting annat. Vår fiende följer en banad väg, den han utstakade åt sig i Tyskland och Österrike. I Österrike löstes den judiska frågan på två år, med hjälp av den framgångsrika metoden. Vid tiden för annekteringen fanns det 250 000 judar där. Efter två år återstod en ömklig och förtryckt spillra på 60 000. Och även denna folkspillra har berövats sina ägodelar och sina yrken och väntar nu på att gå i landsflykt. Det kan tjäna som exempel på vad som skall med de polska judarna". Hur Kaplan fått kännedom om vad som hänt i Österrike framgår inte, men visar vilken insikt han besatt i vad som försiggick. Fortsättningsvis i dagboken funderar han över vad Judenrats resa till Krakow kan betyda. Judenrat (judarnas förhandlingsorgan gentemot nazisterna) hade lämnat över en inlaga med förslag på förbättringar för judarna och nazisterna hade tagit emot den, men om den lett till något resultat vet inte Kaplan. Han avslutar:"När man skräckslagen och skälvande står inför en nazistisk chefstjänsteman är man inte säker på sin frihet eller sitt liv. Det finns ingen form av moralisk vidrighet som en nazist inte kan kan påtvinga en jude".