Smittans tid

Vi lever i smittans tid. Det vi gör eller inte gör angår inte bara oss själva. Så säger den italienske fysikern och författaren Paolo Giordano i sin lilla tunna bok, Smittans tid. Ett vittnesmål från pandemins frontlinje. Paolo Giordano påbörjade sina anteckningar den 29 februari och då var antalet smittade i världen 85 000 och antalet avlidna 3 000. Sen skedde allt explosionsartat. Idag är 3 miljoner smittade och bara i Sverige närmar vi oss dödstalet 3 000. Viruset förökar sig med en skrämmande hastighet och någon avmattning är svår att skönja. Smittan följer ingen linjär kurva, utan förökar sig exponentiellt, något som enligt Giordano är naturens sätt att fungera, antingen dramatiskt eller i lugn takt. Jag har en granne som när utbrottet kom hoppades att det skulle vara över på en vecka. Och i TV och media får epidemiologerna ständigt frågan om hur länge dröjer det innan vi ser ett slut på pandemin. Vi har kastats ut ur våra normala gängor och vill att allt ska vara som förut. Osäkerheten, ovissheten oroar oss. Men det finns inget givet slutdatum, vi kan få leva länge med det här lömska viruset. Det sätter vårt tålamod på stort prov. Men det finns ingen väg ur pandemin än väntan, social distansering, försiktighet och hygien, åtminstone tills det finns ett vaccin. Giordano betonar och vädjar därför till vår solidaritet, till vårt eget ansvar för att hejda pandemin, precis som epidemiologerna gör. För att nå bästa resultat måste vi ge avkall på våra individuella strävanden och se till det allmännas bästa. Det är en stor uppoffring och något vi inte är vana vid efter årtionden av nyliberalism, där allt handlade om att förverkliga sig själv. Det vi nu står inför är en stor utmaning. Få se om vi är vuxna den. Giordano kommer även in på orsaken eller ursprunget till viruset, vad som ligger bakom alla de epidemier som drabbat oss de senaste årtiondena, som HIV, Sars, ebola, denguefeber med flera. Precis som i fråga om klimatet så är människan orsaken. Globaliseringen har öppnat hela världen och människor tränger in på alla hörn på jordklotet. Vi har flugit kors och tvärs över kontinenterna och skogsskövlingen har medfört att vi gjort intrång på livsområden som tidigare varit slutna. Urbaniseringen har fortgått i oförminskad takt och skapat megastäder, som blir utmärkta reservoarer för allsköns smitta. Och krig har skapat flyktingläger, där människor lever under vidriga förhållanden och där smittor snabbt kan fortplanta sig. Artdöden gör att bakterier måste söka nya värdar och här blir människan ett begärligt offer. Fabriksdjurhållningen med sina konstlade miljöer gör också att sjukdomar kan frodas. Kort sagt så är det vi själva som fött fram smittorna och inte något kinesiskt påfund som Trump gör gällande. Infektionen finns i vårt ekosystem och för att få bort den måste vi radikalt ändra våra beteenden och vår livsföring. Det är kontentan i Paolo Giordanos budskap.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0