krille tvärvigg

Nu då våren kommit på allvar, då sånglärkan drillar över nejden och tofsviporna håller kvällskonsert, så har jag äntligen kunnat sätta spaden i jorden. På några dagar har jag satt gul lök och morötter. Och vitlöken, som jag satt i höstas, artar sig bra. Växthuset bågnar nu av plantor, där en del väntar på att komma ut på friland. Sommarvattnet är påkopplat, så vi slipper kånka vatten från huset. Vi har också fått en ny stilig tupp efter den ilskna som hoppade på oss så fort vi kom inom flockens räckhåll. Den här tuppen är godmodig och håller bra pli på hönsen. Det enda orosmomentet är att flocken har inhägnat hela tomten och att frilandet ligger illa till. Där vill jag inte ha dem nu under våren, då de kan picka upp frön. Ett par gånger har jag fått mota bort dem. Hoppas de förstår, men de har ju bara hönshjärnor så det kanske inte är så mycket att hoppas på. Vi går nu en härlig tid till mötes, om det inte vore för coronaepidemin, som ställer till med så mycket elände. Men det gäller väl att ha tålamod och vänta ut den. Och man får glädjas åt det pånyttfödda livet, humlor som väckts ur vinterdvalan, fjärilar som vinglar omkring i luften och mycket annat.