krille tvärvigg

Jag tror det var Karin Petterson i Aftonbladet som menade att nu i coronatider kunde det vara lika viktigt att läsa Vredens druvor av John Steinbeck som att läsa Albert Camus Pesten. Underförstått så kan ju epidemin få lika stora konsekvenser som den stora depressionen i början av 1930-talet. Och Vredens druvor skildrar just depressionens konsekvenser på människorna. Jag plockade därför fram boken ur bokhyllan där den stått i åratal. Jag var ett undantag då många av mina vänner och bekanta läste boken i början av 1970-talet. Det var så mycket annat som kom emellan då, vilket jag inte tänker gå in på här. Nåväl, den första delen som jag nu läst handlar om familjen Joad, som tillsammans med tusentals andra tvingas lämna sitt hem i Oklahoma för att söka sig västerut till Kalifornien i hopp om ett bättre liv. Romanen börjar med att Tom, äldste sonen blir villkorligt frigiven efter att ha avtjänat fyra år av ett sjuårigt straff för dråp. Han söker sig hemåt, på vägen tar han hand om en sköldpadda och det är kanske lite symtomatiskt, för romanens första rör sig i en sköldpaddas takt och envist mot målet. På vägen möter Tom också en före detta predikant, Casey, som han känner igen. Casey har tröttnat på att vara predikant, har förlorat sin tro och vill nu istället lära och lyssna till människorna. Tom och han slår följe, men då de kommer till Toms hem, så är det övergivet. Familjen har givit sig av eller rättare sagt fördrivits från gården. De små jordbruken anses inte ha någon framtid och storkapital och banker har kört iväg dem och plundrar nu jorden. Av en som hårdnackat vägra att flytta, Muley Graves, får de veta att familjen Joad givit sig iväg till farbror John. Här återförenas man nu och förbereder sig för flytten till Kalifornien. Men det är många om och men på vägen. Farfar vill inte följa med, men sövs ner. Olyckorna följer sedan slag i slag. En hund blir överkörd, farfar dör och lastbilen strejkar. Innan de är framme ska även sonen Noah lämna dem och följa sin egen väg och precis innan de når Kalifornien så dör farmor. Mamma som försökt hålla ihop familjen får se den falla sönder. Och av några återvändare från Kalifornien som de möter får de oroande besked. De som kommer dit är inte välkomna, de ses som intränglingar och får öknamnet oakies. Steinbeck fick nobelpriset 1962 och en stor anledning till det var nog Vredens druvor. Det är en stark roman med skarpskurna karaktärer och en omskakande handling som går rakt in i hjärtat. Steinbeck hyser en stark medkänsla med sina figurer och har en kritisk udd mot storkapital och banker. Nu ser jag fram emot att läsa fortsättningen om hur livet i Kalifornien kom att gestalta sig.