krille tvärvigg

Den 6 augusti 1940 skriver Chaim A. Kaplan om hur även döden, att ta farväl av de sina kommit att påverkas av ockupationen. Om man så vill kan man dra paralleller till den världsomfattande pandemi som nu härjar världen idag. Kaplan skriver och jag citerar texten i sin helhet: "Vi har alltid betygat de döda vår vördnad med särskild givmildhet och förrättat begravningen med kärlek. En offentlig person hedrades inte alltid under sin livstid, men antingen han hade arbetat uppriktigt och ärligt eller inte fick han en storslagen begravning. Nu, under ockupationens svåra tid, har vi också berövats denna sköna död. Varje stor man eller ledare bland sitt folk som avlider under denna onda tid förs till sin grav ensam, och hans död och begravning är okända för alla. Eftersom det inte finns några tidningar, finns det inte heller någonstans att kungöra dödsfallen. Ibland fäster man ett anslag på husets port - särskilt de förmögna icke-judarna har tagit det för vana - men endast ett fåtal individer bland judarna har tillämpat detta, och alltsedan den dag då de judiska tryckerierna stängdes har också dessa undantagsfall upphört. Av det skälet vet ingen, i en stad så stor som Warszawa, vem av hans bekanta som alltjämt lever och vilka som är döda."