krille tvärvigg

Den 22 augusti 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Rasens låghet är i sig själv inte nog för nazismen. Den måste skaffa sig en förevändning för ett högre heligare mål, exploateringen av den judiska rikedomen. Och därför är ett av nazismens mål att utarma judarna och beröva dem alla inkomstkällor...Följaktligen har man vidtagit åtgärder för att upprätta en judisk ekonomisk sektor, som i laga ordning skall utarmas, berövas all kraft." För att åstadkomma detta inrättades en övervakande myndighet, som skulle ha kontroll på landsbygdens produkter. "Byborna hade för vana att frakta in sina produkter till staden, till de judiska köpmännen, där de gjorde ett dubbelt byte. Först lämnade de in sina varor och fick pengar; det var det första bytet. Efteråt kom de till de judiska handelsmännen och bytte ut sina pengar mot stadens fabriksvaror; det var det andra bytet." Vad gjorde då nazisterna? De stiftade en lag som förbjuder judiska köpmän att ta kontakt med byborna och köpa direkt av dem. Byborna måste transportera sina produkter till en för detta ändamål avsedd plats runt om i landet. På de officiella handelsplatserna har priserna fixerats så att det inte lönar mödan, och därför gömmer lantborna undan allt de kan för erövrarna, allt de kan smuggla förbi deras blickar och säljer i hemlighet till judiska köpmän, till priser som är saltade. Judarna har också upphört att vara industriellt produktiva. I varje judisk fabrik har erövrarna satt in övervakare och i praktiken är det därför slut med den judiska äganderätten. Varje judisk fabrik har ett spärrat konto. Om det blir någon vinst förs den över till kontot, men eftersom det är spärrat övergår pengarna till slut i erövrarnas händer. Hyresvärdarna har också fråntagits sin egendom. Hyran betalas till kontrollanten och det är han som har hand om fastighetens alla inkomster och utgifter. En fjärde kategori är de affärsinnehavare vars butiker blev utbrända under kriget eller stängdes för risken att plundras. En del av dem har öppnats på nytt, men man får inte sälja kläder eller andra fabriksvaror, utan bara läskedrycker, glass och godsaker. Den lager- och handelsorganisation som nazisterna åstadkommit anordnades för att ta från judarna, inte för att ge dem något. "När det har förflutit en viss tid kommer ghettot, restriktionerna, förlusten av lagliga rättigheter och alla de andra påbuden att få till stånd uppkomsten av en judisk ekonomisk sektor som kommer att leva sitt eget isolerade liv tills den vittrar sönder. Om man därtill lägger rån, plundring, outhärdliga skatter och tvångsarbete är bilden fullständig", avslutar Kaplan klarsynt.