krille tvärvigg

Den 27 augusti 1940 Chaim A. Kaplans dagbok: "Vår våndas skriftrulle tar aldrig slut. Jag fruktar att intrycken från denna fruktansvärda tid skall gå förlorade, därför att de inte har skrivits ner så som de borde. Jag riskerar mitt liv genom att skriva, men min förmåga är begränsad; jag känner inte till alla fakta; de jag faktiskt känner till kanske inte är tillräckligt klara och tydliga; och flera av dem skildrar jag på grundval av rykten, vilkas sanningshalt jag inte kan garantera. Men för sanningens skull behöver jag inte enskilda fakta, utan snarare de yttringar som är resultatet av en stor mängd fakta, vilka sätter sin prägel på folks uppfattningar, på deras sinnesstämningar och deras motståndskraft. Och jag kan gå i god för faktaciteten i yttringarna, eftersom jag vistas bland mitt folk och ser deras elände och deras själsliga pina. Och på nytt måste jag framhäva att ingen dag förgår utan att dess prövningar är större än föregående dags. En hel befolkning på 400 000 personer är döende och dess psykiska status närmar sig vanvettets." Så ger Kaplan exempel på hur nazisterna fått vetskap om att de judiska lärarna försörjt sig genom att undervisa illegala elevgrupper. Nu ska de ta reda på om det går att stoppa den undervisningen. Åkarna har blivit de lärdas olycksbröder, eftersom nazisterna blev avundsjuka på dem och tog ifrån dem deras hästar och körtillstånd. Nu går det inte att få tag på någon judisk kusk i staden. Så kom också en ny kaféförordning som stadgade att de bästa och framgångsrikaste kaféerna ska övergå till volksgenossen från och med 1 september, så som fallet tidigare var med de judiska apoteken. "En vacker dag kliver någon tillhörande das Herrenvolk in i ert kafé och intar er plats. Ty ni tillhör honom, och allt ni äger är hans," avslutar Kaplan sarkastiskt.