krille tvärvigg

Kaplans dagbok den 29 augusti 1940: "Jag visste redan förut att judiska boklådor var förbjudna att handla med tyska böcker. Deras helighet får inte besudlas genom beröringen av judiska händer. Men att det förbudet också äger sin tillämpning på ariska boklådor - det vill säga att det är förbjudet att sälja en tysk bok till en judisk person som inte vill ha den i kommersiellt syfte, utan snarare för personligt bruk - det kunde ingen normal människa tänka sig. Det är ett foster av en förvänd uppfattning. Jag finner det svårt att lista ut orsaken till det förbudet, om det beror på ett djupgående, djävulskt hat eller på en sinnessjukdom som hemsöker nazisternas själar. Jag ville beställa en tysk bok genom en arisk bokhandel, och de vägrade att ta emot min beställning för att jag är jude. Hela saken kom mig att skratta, eftersom jag kan få boken på andra vägar. Men jag fascinerades av det psykopatiska draget i detta märkliga förbud, som i grund och botten inte är något annat än hatets dumma protest, eftersom dess praktiska verkan är absolut ingen. Det går ett rykte att detta intelligenta förbud också gäller polska böcker, men jag har ännu inte haft tillfälle att bekräfta detta." Samtidigt skriver Kaplan om att påbudet om tvångsarbete satts i verket, vilket nazisterna förebådade förra vintern och till vilket alla judar mellan 12 och 60 år inkallas. Det är inte bara arbete som består i att utföra olika tjänster, som att bära bördor, flytta byggmateriel eller lasta möbler. Det är hårt kroppsarbete i form av att dika ut träsk, bygga dammar, grusa vägar och bekämpa översvämningar. Endast judar ska utföra dessa arbeten. Judarna blir vanliga arbetare utan lön och arbetar under betalda ariska förmän. I lägren råder militär disciplin och arbetarna behandlas som fångar och förbrytare, sover i tält och äter 250 gram bröd om dagen. Det är under sådana omständigheter svårt att överleva också för de kraftigaste ariska arbetare, som hela sitt liv varit vana vid hårt kroppsarbete. Så mycket svårare då för judiska stadsbor, kroppsligen svaga, som aldrig varit vana vid kroppsarbete i allmänhet och vid tungt arbete i synnerhet. "Man kan utgå från att de som hamnat i ett läger av den här typen aldrig kommer ut därifrån. Om han gör det är han en fullständigt bruten människa," avrundar Kaplan sin dagboksanteckning för denna dag.