krille tvärvigg

Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin är en modern klassiker som nu åter givits ut på Modernista förlag. Den utgavs första gången 1929 och har sedan dess upplevt ett otal utgivningar. Den har också filmats, senast av Rainer Werner Fassbinder. Alfred Döblin hade själv verkat som fattigläkare i de kvarter i Berlin, där bokens scener utspelas. Boken är närmast ett socialreportage, men med moderna inslag som inre monolog, lekfull poesi och drömska scener. Döblins huvudperson, Frans Biberkopf, är en alldaglig figur, snäll, men lättledd, som i vredesmod slagit ihjäl sin flickvän och för det avtjänat fyra år i fängelse. Då han nu slipper ut lovar han sig själv att bli en redbar människa. Men det löftet får sig snart en törn i den efterkrigsvärld han möter, där ohederlighet, svek och lurendrejeri är legio. Redan på de första sidorna i romanen råkar han i bryderi, då han ska ta sig en öl på en sjabbig krog och träffar på några personer från skyttegravarna vid Arras under första världskriget. De är nu kommunister och då de får höra att Frans säljer nazisttidningar går de till angrepp. Frans har inte brytt sig om vad stått i tidningarna utan endast sålt dem för att försörja sig, men det tar de inte hänsyn till. De angriper honom hårt. Frans försöker försvara sig med att de gjort sin plikt i kriget, men att de belönades illa med inflationen och att talet om revolution inte leder någon vart, de har ju sett hur det gick med den tyska revolutionen som slogs ned. Men då Frans börjar sjunga den nationalistiska sången die Wacht am Rhein, får de nog och kör ut honom från krogen. Efter denna näsbränna råkar han på glid, blir åter hallick och trasslar in sig med ett förbrytarband. Då han inte längre vill vara med knuffas han ut från en bil, blir överkörd och förlorar ena armen. En kort period får han uppleva lyckan med en glädjeflicka, som han kallar Misse. Men då hon försöker ta reda på vem som är skyldig till att Frans förlorat armen, så blir hon brutalt mördad. Detta slag tar nästan knäcken på Frans. Han hamnar på ett mentalsjukhus, där han i feberaktiga drömmar konfronteras med Döden och möter de personer som passerat genom hans liv och får uppleva de dumheter han ägnat sig åt. Långsamt kommer han tillbaka till livet och till slut kan författaren ärerädda honom genom att placera honom som portvakt vid en liten fabrik. Berlin Alexanderplatz brukar kallas Weimar-republikens litterära mästerverk. Det är skrivet några år före nazisternas maktövertagande. Och den halvkriminella värld som Döblin skildrar utgör en del av den mylla ur vilken nazismen växte fram. Det var krigets dårskap, den efterföljande hemska inflationen, revolutionens misslyckande och republiken med dess starka motsättningar och enorma arbetslöshet som Döblin hade erfarenhet av, då han satte sig för att skriva denna roman.