krille tvärvigg

Min far var som Jesus-barnet född på julafton. Men något besök av herdar eller änglar fick han inte, även om de som hjälpte fram honom till livet kan ses som änglar. Likt Jesus-barnet var platsen han föddes på tämligen påver, det var i en av arbetarkasernerna med rum och kök. Han var inte den förstfödde, utan nummer tre i en syskonskara på sju. Men han var den förste pojken, så det var nog med glädje han togs emot. Att födas på julafton har sina sidor, för det blir inte så många presenter, om man samtidigt får julklappar. Pappa föddes i ett sågverkssamhälle, det var den enda industrin, så det var ganska givet att alla skulle börja på sågen. Men vad jag hört så ville han inte jobba på sågen, han ville till sjöss, men det motsatte sig farmor och farfar. Istället fick han in en fot i Konsum, kanske med farmors hjälp, för hon var aktiv i Kvinnogillet. Och Konsum blev han trogen livet ut. Det var otänkbart för honom att handla i någon annan affär. Han var ett omtyckt och duktigt affärsbiträde och lyckades så småningom bli Konsumföreståndare. Affären blev hans skötebarn, även om han ibland svor över jobbet. Mamma kunde ibland föreslå att han skulle söka ett jobb i stan några mil bort för att jag och min bror skulle få lite bättre förutsättningar och slippa ifrån jobbet på sågen. Men han ville inte lämna samhället och tyckte också att vi kunde jobba på sågen, fast han själv aldrig tyckt om det. Fast då han insåg att jag inte trivdes på sågen, så hjälpte han i alla fall till så att jag kunde få jobb på Lagercentralen i stan. Men det var ändå inom Konsums räjonger så att säga. Först då han blev pensionär flyttade han och mamma in till stan. Kanske var det för att farmor och farfar då var borta och många av hans vänner flyttat från orten. Sågen lades också ner i samma veva som de flyttade och Konsum-butikens framtid var osäker. Livet i stan blev nog ganska ensamt för honom. Mamma började också jobba på ett äldreboende och städade åt olika familjer, så han satt ofta ensam hemma. Han lade ofta patiens och gick korta promenader utmed viken. Han led sedan flera år av diabetes och vid ett läkarbesök upptäckte man att han hade prostatacancer. Han blev opererad, men cancern spred sig till skelettet och han dog efter två år. Nu är det jul igen och det är över trettio år sedan han gick bort. Men på julen kommer alltid minnena tillbaka av min far.