krille tvärvigg

Efter ett uppehåll på tio dagar har Chaim A. Kaplan åter fattat pennan. Anledningen till det långa avbrottet har varit hans själsliga oro. "Varenda timme kommer ett nytt påbud, varje ögonblick en skrämmande jobspost. Ofta nog erinrar jag mig att jag är fånge i ghettot; att jag är instängd på en jordbit som har fyra eller fem kilometers sida, utan förbindelse med någon därutanför; att jag enligt lagen icke får köpa eller ens läsa en bok på något främmande språk. När jag erinrar mig allt detta blir jag utom mig, färdig att bryta sönder min penna och kasta bort den. Men den förtvivlan varar inte för evigt. Hängivelsens anda, som hade övergivit mig i mina stunder av själslig vånda, återkommer som om någon dold kraft uppmanade mig: Skriv! Om det inte vore för min penna, min fröjd, skulle jag vara förlorad," skriver Kaplan. Han fortsätter och säger, något motsägelsefullt, att man vant sig vid det eländiga livet i ghettot. Vissa stunder, menar han, pulserar livet med sådan styrka och kraft, att man glömmer bort att vi är medlemmar av en underlägsen ras. Till en början var man också rädda för den hungersnöd som knackade på dörren. Livsmedelshamstringen blev till en psykos. Men numera har man insett att det var en överdriven fruktan. Vi lider inte brist på några livsmedel, säger han och om man har pengar kan man komma i åtnjutande av allt gott. Anledningen är smugglingen som blivit ett yrke för tusentals personer, både judar och arier, som smugglar mat från den ariska stadsdelen till det judiska ghettot. Till och med nazister deltar däri. Dock inte de som är alltför bokstavstrogna till Führerns lära, men de andra som är praktiskt lagda deltar i kommersen. Smugglarna måste dock vara försiktiga för om de träffar på en bokstavstrogen nazist kan det gå dem illa. Då kan han bli pryglad och till och med dödad.