krille tvärvigg

Den 20 december är det 100 år sedan Väinö Linna föddes. I Finland blir han uppmärksammad med en bild på ett mynt på två euro. Om det blir någon uppmärksamhet i Sverige är väl mera osäkert. 2017, i samband med 100-årsminnet av Finlands självständighet så skrev Carsten Palmaer en artikel i Aftonbladet om Linnas torpartrilogi, Under polstjärnan. Själv köpte jag Okänd soldat i mitten av 1960-talet i en period då jag läste många böcker om både första och andra världskriget. Jag var fascinerad av krigsskildringar, kanske för att jag var i samma ålder som många av de soldater som dog på slagfälten. Det fanns en identifikation där. Okänd soldat var Linnas genombrott som författare. Den kom ut den 3 december 1954 i 4 000 exemplar. Ett år senare hade den sålts i 175 000 exemplar. Boken åstadkom det största rabaldret någonsin i Finlands litterära och kulturella liv skriver Nils Börje Stormbom i sin inspirerande biografi över Linna som jag fann i en bokhandel i Tornio 1985. Befolkningen kom att delas upp i två läger. Det ena för, det andra mot. Det konstnärliga värdet var det ingen som ifrågasatte, utan det var bland de aktiva officerarna som kritiken kom. Man hade känt sig påhoppade, menade att Linna gav en falsk bild av den finländske soldaten. Men det Linna skildrar och konsekvent håller fast vid är en värnpliktig plutons upplevelser under kriget 1941 till 1944, det så kallade fortsättningskriget. Något som ingen kan ta ifrån honom. Och det är ju den enskilde soldaten som står i fokus. Det Linna ville skildra och som han själv säger var att han ville skildra en grupp människor, som han försökte få levande, för att man skulle få se vad som här dog. Linnas torpartrilogi läste jag för bara några år sedan. Första delen, Högt bland Saarijärvis moar utkom i september 1959 och såldes i 130 000 exemplar. Kritiken var i stort sett positiv. Annat ljud i skällan blev det då andra delen kom ut, Upp trälar, året därpå. Den handlade om den känsliga frågan om inbördeskriget. Linna försvarar inte upproret, men ställer sig på de rödas sida, inte politiskt och ideologiskt, men ur mänsklig synvinkel. Linna vill ha en rättvis bedömning av inbördeskriget inte en hjälteberättelse. Linnas torpartrilogi kom på sikt att innebära att de bägge sidorna i inbördeskriget fick större förståelse för varandra, att en viss försoning blev möjlig i det finska samhället.