krille tvärvigg

Återigen befann jag mig i drömmen vid badhuset vid Blankviken, den bostad vi hyrde då jag var mellan tio och femton år. Tydligen har denna bostad och tid avsatt viktiga spår i mitt medvetande. Och så här i efterhand känns det som att det var viktiga och lyckliga år i mitt liv. Blankvikens vatten levde och visade varje dag upp olika ansikten, ibland en spegelblank yta, ibland vredgad i vitt skum, ibland krusig med silverblänk, ibland mörk och hotfull. Och om vintern kunde man blicka ner under isen och skåda tång- och algväxter och fiskar i en annorlunda värld. Utanför huset fanns en yta där jag kunde hålla till med min fotboll och dunka den mot muren på huset. På så vis övade jag upp min bollkänsla. Och bara ett stenkast därifrån fanns mormor och morfar i det nybyggda pensionärshemmet. När jag ville kunde jag hälsa på dem och få saft och mormors nybakade bullar. Inte långt därifrån låg badplatsen, som vi ivrigt frekventerade sommartid och där jag tog simborgarmärke, kandidaten och bronsmagistern. Skogen var inte heller avlägsen, här brukade jag ströva omkring vår och höst, njuta av växterna, gullvivor i stors sjok, blåsippor, vitsippor och adam och eva för att nämna några blomster jag kommer ihåg. Här följde jag även fåglarnas hektiska liv. Här fanns också gärdena med sina nyponbuskar och enbuskar. Ja, här fanns mycket som gladde en ung pojke. Men min dröm denna gång handlade om att badhuset var omgjort, att nedervåningen med sin badavdelning där duscharna i taket gick från varmt vatten till iskallt var borta, liksom bänkarna, omklädningsrummen och bastun. Istället hade man gjort om badavdelningen till en våning med kalkade väggar och prång på spanskt vis. Jag kände ledsnad över denna modernisering och ville ha tillbaka det så som jag upplevde det i min barndom. Kan drömmen ha något att göra med att min mor gått bort?