Kaplans dagbok

Den 3 februari 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Om någon i de demokratiska länderna gör ett försök att skriva om nazismens väsen vet jag, utan att se den, att författaren inte kommer att kunna formulera sanningen om nazismens grymhet och barbari. Nazismen har två ansikten. Å ena sidan är den full av hyckleri och undergivenhet när det är av behovet påkallat att skaffa sig förmåner av någon; och å andra sidan är den full av brutal kraft, trampar all humanitet under fötterna, förhärdar sitt hjärta inför de mest elementära mänskliga känslor." Att beskriva nazismens verkliga egenskaper är en grannlaga uppgift som ingen som inte känt nazismen inpå bara kroppen har svårt att förmedla, menar Kaplan. Endast den som varit utsatt för piskrappen, den sadistiska grymheten, obarmhärtigheten, försteningen av mänskliga känslor skulle kunna lämna en redogörelse för det patologiska fenomen som kallas nazism. Endast de som smittats av en själslig sjukdom är i stånd att ansluta sig till ett parti som detta. Endast den som har någon defekt i själen och i sinnena kan räknas in i dess led. " Det är inte omöjligt för en hel kategori mänskliga varelser att lida av mental sjukdom, att försöka att förverkliga en sjuklig, oren ideologi med barbariska medel av ett slag som mänskligheten aldrig erkänt som sina och som den inte skulle ha kunnat uppfinna ens under de mest fjärran dunkla tidsåldrar." Och så avslutar Kaplan: "Vet de utländska gäster som kommer till Tyskland med anledning av någon akademisk eller idrottslig händelse, de som förundras inför åsynen av den exemplariska ordningen och långt komna tekniska utvecklingen och som åtnjuter den överdrivna vänskap som överallt omger dem, vet de att deras "kultiverade värdar" torterar havande kvinnor och barn? Jag kan svära på att de inte vet det."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0