krille tvärvigg

12 februari 1940 skriver Chaim A. Kaplan följande i sin dagbok och jag citerar det hela: "Inte en enda dag förflyter utan att dussintals judiska familjer blir utblottade. Butikerna har redan tömts, så som de omedelbart plundrade. Elva flyttbussar fulla av varor fördes från manufakturfirman Rubin Rotenburg, och sak samma gäller alla de andra butikerna på Gesia-, Nalewki- och Franciszkanskagatorna och trakten däromkring. Det var första stadiet. Så fort det slutade vidtog det andra stadiet: plundringen av lägenheter. De (nazisterna) kom in med en pistol i handen och en Spitzrute (ett slags stålspö) i den andra. Till en början brukade de komma under förevändningen att leta efter vapen. När lådorna och skåpen öppnades stal de allt de kom över. Men med tiden behövde de inte längre någon formell ursäkt: de bara kom och tog inte bara guld, silver, smycken och ädelstenar, utan också kuddar och filtar, ofta också linne, kläder, pälsar, och till och med möbler. Man är aldrig säker på att inte inom en timme stå där naken och bli pryglad därtill. Jag har redan nämnt att judarna har varit ytterst noga med att respektera utegångsförbudet och har tagit sig för att iaktta det från klockan sex i stället för från klockan åtta på kvällen till följd av de faror som hotar en jude som är ute på gatan under kvällstid. Alltifrån klockan sex håller sig varenda levande varelse tyst. De stänger sig inne i rum innanför andra rum, med nerdragna gardiner och släckta ljus och de lyssnar på ljudet av fotsteg som når dem från andra sidan dörren. Jag svär att jag varken förvränger eller överdriver något," avslutar Kaplan.