krille tvärvigg

I dagboken den 24 februari 1940 skriver Chaim A. Kaplan: "De offentliga stölder som begås i fullt dagsljus och i hela den judiska och polska allmänhetens åsyn upphör aldrig och därför har dussintals judiska familjer bragts till tiggarstaven". Det ser här ut som om nazisterna organiserat ett särskilt regemente i det här syftet, menar Kaplan, eftersom det sker på ett så välordnat sätt. Nu har man gett sig på att stjäla möbler. "De kommer in och tar alla möbler, till den sista pjäsen, och lämnar efter sig tomma rum." Under razzian tar de allt av värde, medan de tömmer skåpen. En ung man doktor Rakower blev anhållen och det dröjde inte länge förrän nazisterna kom för att hämta alla dyrbara möbler från hans våning. Hans unga hustru försökte få tjuvarna att åtminstone låta henne få behålla möblerna på mannens kontor, men fick det cyniska svaret att eftersom han inte skulle komma tillbaka på länge så behövde han inga möbler. På en annan gata ägde ett skändligt mord rum hos en jude som hade en butik för rörmokeriutensilier. Butiken hade stängts men de beordrade mannen att komma dit följande dag. Vad som sedan hände vet man inte, men en timme efter att han kommit till butiken så var han död. En del säger att han mördades för att han kommit för sent, andra för att han hade tömt sin butik på varor, så att tjuvarna inte hittade något att ta. Det är svårt att få fram sanningen, säger Kaplan, men hela historien utgör bara ett bevis för att en judes liv är värdelöst. "Det finns ingen inför vilken man kan protestera över det oskyldigt spillda livet", skriver Kaplan. Man har också börjat hejda spårvagnar och låter de judar stiga av, vilkas kläder antyder att de är välbärgade. De utsätts då för slit och piskrapp och man söker genom deras fickor och stjäl deras sista ören och ofta sliter man av dem deras kläder och pälsar, avslutar Kaplan.