Kaplans dagbok
Den 2 februari 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Allt umgängesliv har upphört. Alla sitter instängda i sina oeldade rum, fångna i sina egna sorgsna tankar. Man sitter som en sörjande och de långa vinterkvällarnas monotoni förtär ens hjärta som en eldslåga. Dödsfruktan stirrar en i ögonen ur varje dunkel vrå. Varje knackning på dörren efter klockan sex är ett dåligt omen som kommer skräcken att krypa i en." Sedan berättar Kaplan om några händelser som inträffat och lever i färskt minne. En jude som åkte i en vagn blev hejdad på en gata. Man slet av honom hans päls, tömde hans plånbok, pryglade honom och beordrade honom att betala kusken. På en annan gata hade en judisk man gått ut utan judestjärnan och en soldat fick syn på honom och befallde honom att stanna. Då mannen greps av panik och började springa blev han nedskjuten. Sådana här händelser händer dagligen, avslutar Kaplan.
Kommentarer
Trackback
