krille tvärvigg

Den 30 januari 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Levnadsförhållandena påverkar gatornas utseende. I allmänhet ser de ut på olika sätt under dygnets olika faser. Varje person med snabb uppfattning som tittar ut genom fönstret kan fastställa tiden på dygnet av gatans utseende, trots att han inte vet vad klockan är. De senaste händelserna har också helt förändrat Warszawagatornas uppsyn. Detta är icke det Warszawa som en gång fanns. Det är trängsel och trafikstockning på trottoarerna. En person knuffar en annan i sidan och på axeln, utan ond mening och utan att be om ursäkt. Båda parter är överens om att något annat inte är möjligt." Alla delar nu samma öde, skriver Kaplan. I allas ansikten återspeglas de fruktansvärda upplevelser de varit med om. Allas ansikten präglas av en viss tyst sorg. Var och en delar sin grannes bekymmer, även om de i detalj är okända för honom. Den onde segraren har gjort dem alla lika. Även klädedräkten är likartad, som om alla hade vistats i samma fängelse och måste bära samma uniform och som om alla frigivits samtidigt. Tidigare fanns det en speciell judehatt som chassidiska kretsar brukade bära. Det var en ful liten svart hatt med en kort skärm. Trots flera generationers upplysning, sionism och förnuftstro så lyckades man inte få bort hatten från chassidernas huvuden. Men då nazisterna började gripa enbart judar till tvångsarbete så började alla genast utplåna sina hattar mot icke-judiska hattar av olika form. "Kanske det här hjälper," tänkte man. Nu bär man hattar med uppåtvikta skärmar - ett tydligare tecken på att man inte är jude, avslutar Kaplan.