krille tvärvigg

Den 21 januari 1940 skriver Chaim A. Kaplan i sin dagbok: "Hittills har det inte varit ont om bröd. Det var dyrt, men det fanns i överflöd överallt. Förutom på de sedvanliga ställena i livsmedelsbutikerna såldes det också på gatorna. Hundratals människor runt om i staden gick ut med brödbullar under armen (hygien, vem kommer ens ihåg ordet?) och fann köpare. Och inte bara vanligt bröd kunde man få en myckenhet av, utan också vitt bröd och bakverk från vanlig tårta till honungstårta, och allehanda lyxbetonade frukostbröd och pastejer." Och så länge segrarna inte brydde sig om det hela så gick allt väl. Man vande sig vid kostnaden, skriver Kaplan. Om du ökar priset på dina varor, så ökar jag det på mina och ingen skor sig på den andre. Men så en vacker dag hade affischer satts upp, där det stod att läsa att profitörer och alla som säljer sina varor, däribland oundgängliga livsmedel, till priser utöver de fastställda, kommer att dömas till döden. Omedelbart därefter försvann bröd och bakverk. "De fastställda priserna bestämdes, som vanligt, på byråkratiskt sätt. Det är livet som negligerar dem, inte bagarna; därför har de slutat att baka. När det gäller att hugga huvudet av folk, då håller segraren ord. Och vem vill äventyra sitt liv.", avslutar Kaplan.