Kaplans dagbok

Den 28 januari 1940 skriver Chaim A. Kaplan i dagboken: "Arresteringarna upphör aldrig. Ingen vet när hans stund är inne och därför fruktar alla i sitt hjärta. Särskilt de intellektuella arresteras, och inte i första hand berömda människor, utan snarare alla är välkomna. Fängelsecellerna är fulla av unga jurister och läkare som inte har anhållits för något brott; de anklagas inte för någon försyndelse, inte heller föreligger det några klagomål mot dem. De måste sona Kots synd, mannen som de ens aldrig sett." Sedan berättar Kaplan att han stött ihop med Moshe Indelman, som hade sänts till ett koncentrationsläger för några månader sedan. Men han fick inte säga vart, eftersom han undertecknat en förbindelse att hålla det strängt hemligt och han ville hålla sitt löfte. Dock hade han inlåtit sig i diskussion med nazisterna och framhållit att nazisterna och sionisterna hade liknande tankegångar rörande den judiska frågan, bägge ville ha emigration som en lösning, eftersom judarna inte har någon plats i främmande kulturer. Detta var en stor nyhet för de nazister han talat med och kanske var det därför de släppte honom. Kaplan avslutar: "Jag var lika glad över att träffa honom som om jag hade hittat en stor skatt. Det är första gången i mitt liv jag har mött en mänsklig varelse som återvänt levande från helvetets plågor."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0