krille tvärvigg

Ljuset som försvann av Ivan Kratsev och Stephen Holmes är en skarpsinnig uppgörelse med vad de kallar imitationens epok. Den period som börjar med Berlinmurens fall och kalla krigets slut. En tid som väckte stora förhoppningar. Kommunismen hade fallit och den västerländska liberalismen segrat. Nu skulle demokratin och friheten sprida sig över Europa och världen trodde man. Och till att börja med var de ledande eliterna i Central- och Östeuropa entusiastiska och ivriga att anamma påbuden från väst och jobba för att bli medlemmar i EU. Man blev imitatörer. Men då välfärden inte infann sig och man inte behandlades likvärdigt, utan som ett andra klassens land så började man tappa tron på det som västerlandet hade att erbjuda, menar Krastev/Holmes. Många av länderna tappade också stora delar av sin befolkning, som försvann västerut nu då den fria rörligheten blev ett faktum. Nya röster började höras och de liberalt inställda förespråkarna ersattes av mer nationellt sinnade personer, som Orban i Ungern och Kaszynski i Polen. De ville sätta nationen i främsta rummet och vägrade ta emot flyktingar enligt den modell EU tänkt sig. Bakom låg rädslan för att den egna befolkningen skulle ersättas av invandrare med annan kultur och vilka de ansåg inte passade in i deras länder. Krastev och Holmes tar även upp utvecklingen i Ryssland. Ryssland valde en lite annorlunda väg än de central och östeuropeisk länderna. Man var inte särskilt entusiastisk över den västerländska modellen men spelade med för att överleva och införde en låtsasdemokrati med riggade val. Men då Putin stärkt sin maktbas så började han gå emot det som han kallade det liberalistiska hyckleriet. I sin utrikespolitik kom han att försöka visa hur illa väst betett sig till exempel i Jugoslavien. Annekteringen av Krim var ett svar på detta och en provokation mot väst, som inte heller ingrep. Putin har sedan fortsatt med att försöka destabilisera och obstruera mot väst. Krastev och Holmes tar sig även an Trump och USA och visar att Trump övergett den gamla synen på USA som ett land med exceptionella uppgifter i världen, som att sprida demokratin och den västerländska livsstilen. Trump har en darwinistisk syn på tillvaron, där det gäller att vinna, speciellt då det gäller handelspolitiken. Något win win tror han inte på. Han ser också USA som ett offer, som varit naivt i relationen till omvärlden, vilket man förlorat på i det globala umgänget. Nu vill han isolera landet och slå vakt om de vitas privilegier. Avslutningsvis tar författarna upp Kinas roll, med vilket de anser att imitationens epok upphör. Kina har nämligen aldrig hängett sig åt att imitera väst utom då det gällt teknik och ekonomi. Men ideologiskt har man hållit fast vid en stark stat och satt nationen främst. Det beror på de historiska erfarenheter som Kina gjort av västerländskt inflytande. Författarna tror att Kina kommer att spela en större roll i framtiden, men att man inte kommer att försöka pådyvla något annat land sin ideologi. Mycket mer kunde sägas om denna högintressanta bok, men jag nöjer mig med att rekommendera den.