krille tvärvigg

Det finns ett uttryck som lyder: ur led är tiden och frågan är om det inte är vad som nu är för handen. Idag visar temperaturmätaren 10 plusgrader och det är den 8 januari 2020. Januari brukade för ett antal år sedan vara en kall månad. Då vår son föddes för 33 år sedan, så var kylan så stark i januari att vi inte kunde ta ut honom i barnvagnen på tre veckor. Nu är det vårlikt ute. Och i Australien brinner det som aldrig förr och hettan är värre än förr. Nu går vi också in i ett nytt decennium, måtte det inte likna de två första under 2000-talet med krig i Irak och Syrien, terrorattacker, finanskris, extremism och skjutningar. Men risken är nog stor att allt bara fortsätter och i en del fall blir än värre. Året har inte precis börjat bra med USA:s drönarattack och Irans hot om vedergällning. Hatet och hämnden brukar vara förspel till kriget och kan man inte få kombattanterna att sansa sig så är risken stor att vi får se en upptrappning. Lika nedslående blev ju klimatförhandlingarna och frågan är hur lång tid vi har på oss, innan vi får se de riktigt stora katastroferna. För några dagar sedan tog vi avsked av min 98-åriga mor med en fin och stämningsfull ceremoni och den bär jag nu med mig i vardagarna som kommer.